Jag har alltid kämpat framåt,
Mot nästa steg, viljan att hela tiden ha mer.
När man tappade allt, vart egentligen livet vackrare.
Jag stannade upp efter jobbet.
Tittade mot de stora snöflingorna som smög sig ner.
Det hela var en som en uppenbarelse,
Första gången jag någonsin uppskattat något så stillsamt och vackert.
Oavsett allt som hänt senaste, är jag ändå här, i just denna stund och får uppleva alla de här känslorna jag upplever just nu.
Allt det mörka och ljusa som hänt mig.
Lever med mig idag och gjort mig till den jag är.
För första gången har jag insett.
Att det faktiskt finns skönhet i allt.

-Marras