Vad är det egentligen för mening med allt?

Frågan står som en krokig, vass och halvt inslagen spik och river tag i mina fladdrande funderingar från tid till annan. Får mig att stanna upp. Grina illa.

Jag får i efterhand varsamt lyfta bort intrasslade meningar som fastnat när jag farit över. Mina kläder går alltid sönder på vissa ställen. En del får jag till och med slänga enbart på grund av spiken. Ständigt städar jag efter desss olyckor.

Det finns ju inget svar på frågan. Egentligen borde jag bara hämta storhammaren och dundra ner fanskapet så jag slipper riva mig. Ändå låter jag den vara kvar. Sanningen är Kanske att vill jag blöda lite ibland?