jag tänker vara egoistisk igenom denna texten nu
för det gör ont att hålla smärtan inne

du säger att du vill mig väl, men varför lät du frågorna äta upp mig inifrån?

och var fanns du mellan mina turer till psyket? Var fanns du när jag skulle kasta mig ut från balkongräcket?

Hur kändes det när du skar ut mitt privataste och lämna ut det åt hundarna? Kan du pusta ut och sträcka på dig nu?

Har du fått som du vill, det som du krävde av mig men som du aldrig bad mig att göra?
för min chans var att enbart läsa mellan raderna

Och Nej, jag är inte fläckfri
Jag är ledsen och sorgen ligger som ett tryck mot bröstet
men jag har också rätt att vara arg, ibland

och hur tänker du, när du fortsätter att skada?

Jag har bränt mina broar
har grävt upp min egen grav
Jag är den som har förlorat
så kalla inte detta för vänskap