Hittade imorse

mitt på mörka gatan

himskans regnvåt

och smått sandkornig

ingen mindre än

Ingmar Bergman

i helt tillstånd

lätt frostbiten i konturerna

glodde han på mig

glödande grön

skrynkligare än någonsin

men leende slugt

lyckligtvis lugn

alltjämt välbehållen.

Höll först på

att cykla över

den fantastiska gubben

under måndagsmorgonens dimlyktor

som om allt var regisserat

stannade jag i sista sekundhundradel

halkigt hoppandes

dock icke slant

på smultronstället i november

såg ej dubbelt insegel

äkta kravmärkt

och fiskade med frusna fingrar

upp Ingmar ur asfalten

stoppade så

utan att vika blicken

ned mästaren i min västficka

där Lagerlöf redan låg

och drog jackan tätare

om döden och livet

möjligtvis på någon

annans bittra bekostnad

fast i det stora hela förvissad

att skörden förtjänats

av något hårt sått

jag faktiskt sett

ögat i förra veckans snöstorm

en glimt rikare

ett bekymmer fattigare

trampar trollets trehjuling vidare

allvarligt lycksalig