och du var bara ett monster när du drack tills du sprack
jag tror på
att det ligger en sanning
begraven här
och där
och på logiken
i att fötterna är riktade åt samma håll
som blicken
och på att människan
borde vara medicinerad
tills hon är oskadliggjord
bunden med fiskelina
och bränd på bål
det snurrar nu
i ett av de där fönstren
på gaveln av ett hus
på en gata i långtbortistan
alldeles i närheten
speglades tilliten
och hennes möten
med tryggheten
-eller vad han kallade sig-
och hon skruvades åt
och det fanns ingenting du kunde göra åt det
eller abstinensen
efter hur ett barn kunde kännas
när hon sipprade mellan dina fingrar
eller hur tystnaden efteråt tolkades
men enligt vittnen
tyckte du om henne