månljusets skuggor letar sig försiktigt in genom mitt fönster.
utanför är det mörkt och tyst.
precis som det borde vara.
men innanför alla lager av sten, är det något som inte stämmer:
det är någon som gråter i natten, och det är inte jag.

blicken fastnar på de vissna blommorna i mitt fönster.
jag önskar att jag var en blomma.
något man kan ge bort till någon man tycker om.
när jag vill ge mig till dig, säger du att det är fel,
att man aldrig kan vara någon annans.

gråten tystnar och övergår till hjärtskärande skrik.
det är något som inte stämmer:
någon skriker i natten, och det är inte jag.

jag kniper ihop ögonen och hoppas att drömmarna ska ta över.
" jag ska drömma om dig, och i min dröm ska du vara lycklig "

verkligheten är inte vad jag vill se.
vart är du?





om jag ännu en morgon vaknar upp,
och finner att du inte är här,
undrar jag om verkligheten verkligen är verklig.
om inte allt är en dröm bland alla andra.
om inte du är en dröm bland alla andra.

våran kärlek är som en blomma som aldrig vissnar,
som en sol som aldrig går ner,
som ett liv som aldrig dör.

ändå undrar jag ibland,
vart alla tårar tar vägen?
om alla ord någonsin betydde något,
eller om det bara var något för att fylla ut tomheten mellan oss?
ibland när jag vaknar, men inte har modet att stiga upp,
försöker jag ta reda på hur tomhet luktar.
eller smakar.

det står ett vattenglas på golvet bredvid mig.
det smakar blod.

hon är hon som ingen kan nå.
regnet faller ner över en tyst höst.
men det är något som bryter tystnaden:
det är någon som viskar i natten,
och det är inte jag.

du är så vacker när du ler.
när ingen annan ser.
ett giftigt hjärta. begravt tillsammans med vinden.
ett liv byggt på toner från ett piano.
ett liv byggt på en melodi som inte ens finns.

det står ett piano längst bort i mitt rum.
ett piano ingen har smekt på länge.
men det är något som inte stämmer:
det är någon som spelar om natten, och det är inte jag.
tonerna smeker mig.
som en bris som aldrig dör ut.



fingrarna rör sig snabbt och skapar den melodi jag älskar.
den melodi som inte ens finns.
tio år har gått.
och fortfarande inte ens ett fotspår i snön.

hon sitter i ett hörn om natten.
hon sitter i ett hörn om dagen.
och drar upp knäna till hakan
och låter den långa luggen falla ner över ansiktet.
hon gömmer sina drag.
hon gömmer sitt liv.

solstrålarna har sedan länge slutat ta sig in genom mitt fönster.
dammet ligger tjockt över allt i rummet.
men det är ingen som bryr sig.
det står ett paket med mjölk på bordet.
men utgångsdatumet gick ut för över ett år sen.
men där finns ingen som bryr sig.

tankarna far runt som en virvelstorm.
hon vandrar under en mörknande himmel.
hon sliter inte blicken från sina händer.
händerna som kunde allt.
nu vet hon inte längre.
nu vet hon inte längre om hon kan lita på gränderna.
eller om mannen med det vackra leendet finns på riktigt.

en stad som sover tyst.
en lugn som är överväldigande.
en tomhet så total.
men ändå vet hon att hon inte är ensam,
när hon på bara fötter följer vägen genom de trånga gränderna.
bort från staden.
bort från livet.



tystnaden är så total.
och allt jag vill är att få hålla om dig igen.

skuggorna tycks dansa bara för mig.
en dans som aldrig tar slut, ett dans som aldrig dör ut.
men jag minns fortfarande doften av ditt hår.

en ensam tår i en ocean.
det är ingen som ser.
lanternorna tänds.solen släcks.
vågorna fortsätter att dansa in mot land.
en krusning på ytan, är allt som syns.
för under ytan är det något som inte stämmer:
det är någon som sjunger i natten,
och det är inte jag.

du träffade honom under en weekend i Paris.
utanför ett hotell vid ett torg.
han tog dig i hand och sa att du, du är så vacker när du ler.
på ett café intill en park beställer han in en vodka.
smärtan i dina ögon är oändlig, du tycks drunkna i dig själv.
du tar upp en servett och torkar bort tårarna,
tänker att så här ska det inte behöva vara.
han ler och drömmer sig bort i din skönhet.
från kavajfickan tar han fram en ask i blå sammet.
men ibland blir sorgen för mycket.

han ber att få måla av dig som en saga,
att göra ett porträtt i varma färger.
penseln springer över duken och endast dina hjärtslag kan bryta hans koncentration.
men väl framma vid slutet,
finns det ingenting kvar att se.