Det är ingen idé att ramla runt i rostiga gångjärn när huset går av sig själv
De planer som smids vandrar själva bortåt stadens havsvind när du ovetande står maktlöst fångad
Ge inte avgaser mer än utlopp för passerade vindar 
Håll så kvar grönskande ängar från sommarens fröpollen i din skärgårdsnäsa
De dofter som ännu kan ge naturliga alergener ger ändå mindre konsekvenser än kemiskt urbana drivkrafter
Stå så kvar och känn hur minnenas tjära svider inåtriktat eller hur myggmedel kliar i din hud av overkan
De alla är del i identitetsmedlande artefakter som rullar dig längs år av traktorspår eller myrfötters lättja
Fyll dem med mening och var din andes verkliga tröst
Ingen vet utom du