Sorgen la sin mörka slöja över mitt ansikte
och lät mig andas in tårdoft
och en slags välkommen ruttenhet
viljan var försvunnen för länge länge sen
mörker blev ljus
ljus blev mörker

Snälla sjung för mig
Du som är Dödens skald
Ge mig en gnutta ynklig tröst
i denna evighet
Förbarma dig över mig!
Jag,din slavdinna förevigt
kan du inte låta mig få se stjärnglansen en sista gång?
Det är det enda jag begär
en liten önskan från en liten själ