Blås ut ljuset för han finns inte längre kvar.
Hur mycket du än önskar.

Gömmer sorgen i det sammanbitna, det hårda.
Runtomkring finns fler vänner och gamla minnen att vårda.
Så kliv tillbaka; låt tårarna tynga ner och hålla kvar dig på jorden.

Hoppet om andra sidan kvarstår.
Du tycker dig höra hur han gormar och går an.
Pratar rätt ut i intet, utan svar på frågan hur han mår.

Som tröst gläder du dig åt livet en stund.
Men räds också slutets demokrati.
Fyller dagar, år, med att uppfylla drömmar och på så sätt lyckas få en trygg blund.

Oändlig är saknaden, nyanserad är sorgen.