Nu har det varma inom mig än en gång förfrusit.
En känsla av ångest som jag knappast klarar av.
Mina tankar om min framtid är för grymma.
Jag tappar orken och orkar knappast gå ett enda steg.

Jag letar ständigt efter anledningar att kunna skratta.
Men när jag letar i tidningen så ser jag bara krig.
Jag tappar matlusten och hoppet om min framtid.
Jag bara gråter stora tårar i mitt vinglas.