Ser in i andras fönster på balkongen
nästan så att jag inte längre behöver en tv

undrar hur andra klarar sig dagligen
för jag är lika mycket dag som nattskygg

ser mig om bakom igendragna persienner
har lyckats låsa ut mig själv ur själens dörr

grabbar tag i självuppfattningen
samtidigt som min kropp lämnas ut till offentligheten