Varje stund av ljus i ditt hår drabbar min förundran och förvåning
I sammanhanget av alla medvetna självblossare framstår du som falskhetens sanningstalare
Du vågar leva mardrömmar
fångad i linsvätska av svidande rispor
Varje tråd i din ärm kväver magsyrans vilja att kräkas fast du inget hellre vet att göra
Du stannar nog i skuggan av blod då avsaknad av vardag aldrig någonsin finnes
Men tänk sen
bara dra dig tillbaka en dag
Bada i rynkornas födelse och leta ej längre din lärdoms verkan
Luta dig med acceptans av violett och tänk så fint att du kanske äntligen kom dit