Himlen blev mörk ovanligt fort den morgonen.

Vicky stod precis där hon hade stått dagen innan.

Stod där på trottoaren i den nyfallna snön och stirrade på kapsylen som låg och blänkte i det sällsamma förmiddagsljuset.

Det var den enda fläck där snön ännu inte fallit, precis under markiserna till speceributiken.

Molnen var inte längre vita utan askgråa.

Det var precis där som den där galna kvinnan kommit fram och klöst henne i ansiktet.

De som slet iväg och drog in henne i en svart droska hade kallat henne Nibbiola.

Vicky bara stod där och undrade vad det egentligen var som hade hänt den där dagen och varför kvinnan angripit henne

när hon plötsligt hörde skottet eka från lägenheten ovanför tobakshandeln.

Hon mindes skriket och kroppen som föll ut genom det öppna fönstret.

Hon mindes cigaretten som låg och glödde i snön.

Den röda snön.