Solljuset lekte på dina bara armar
spred en värme som ingen annan kunde ge
kärlek utan krav
du barfotabarn här i livet
bara ett litet barn
som fick höra att hon inte dög?
bara till besvär
och i vägen överallt
tårarna som ingen såg
men som påminde om ensamhetens bittra slag
och hånfullheten innanför barnhemmets väggar
för vem skulle vilja ha ett märkt barn?
med trasig själ
solluset var den enda trösten
i en tom och kall framtid