Jag är tjugotvå men blir fjorton igen.
Jag vet inte helt hur det kommer sig än.

Jag skruvar och grubblar vår klassdynamik.
Den brölar pubertalt, luktar härskarteknik.

Gruppens hjärta, fokus och mitt
Utgörs av män, formas av pitt.

Väggarna skallrar, när de skojar och hörs
Brottas med ljud, bröstar upp och jämförs.

Vi andra sneglar förstulet och ser
Att kärnan frodas, skrattar och ler.

Så en önskan slåss mot samvetskvalen:
Jag vill va' med, trots machomoralen!

Jag vill va' smart och rapp i truten.
Rolig och viktig, inte utesluten.

Så jag börjar rusta, för att ta sats
Stegrar min röst och kämpar för plats.

Jag jagar efter samtalets takt
Skjuter salvor med skämt, jag går på jakt.
Jag slåss mot ord, fightar mot makt
Stretar mot pikar och duckar förakt.

Jag vill ta del, jag vill bli sedd
Så till den grad jag börjar bli rädd

Att jag tappar fästet om fel och om rätt
snubblar snett och tappar mitt vett

Jag super luft från rummet, andra håller tyst
Sno syre från de som inte hörs, är det schysst?

Till vilket pris beter jag mig så?
En plats vid bordet får jag aldrig ändå.

Jag vacklar, tystnar, vissnar, ger med mig.
Skrumpnar samman i boxen märkt "tjej".

Jag sprakar, vill ha syre och också få brinna,
Men inte på räkning av nån annan kvinna.

Fångar kvinnan volym i en grupp
Är det aldrig männens kvot hon tar upp.

Det skrämmer mig hur vi ständigt formerar
Ett sorl av skuggor kring män som dikterar

Män som domderar, män som briljerar.
Vi kvinnor tolererar, vi kvinnor parerar.

Kvinnor retirerar för att aldrig mera
Kräva, önska eller expandera.