Du är en av dom som kärlek är för
och jag, poet av blott en rad.
Att älskas vet jag inget om (Vad kan jag om sånt?)
Gömd bakom papper och ord som fasad.

Jag är en av dom, som väljer dom de inte bryr sig om.

...Ifall det faller i kras.
Tanken på dig är svindlande brant
och jag är en klant utan like.
När andra gör fel kastar jag stenhus mot glas.


Du ser det inte än, men det spricker när jag ler.
Det sprutar överallt.
Skrattet klingar falskt, det fastnar i min hals.
Jag är ingenting alls.


Skämten ska skyla mina fula drag.
Som en flod forsar de mot dig.
Jag spejar på varje vink, bakom min brigad
Jag är århundradets charad.

Det är bara en fråga om tid, det är inte mycket vi har.

Jag vet och förväntar mig inte ett svar.
En sekund, närsomhelst vänder ebben tillbax.
Ridån rämnar ner och då står det klart.
På scen är jag naken och du, inte kvar.


Det knyter sig i strupen.
Du står på min hals

Jag är ingenting alls.