Jag kan känna doften från människorna ända hit.

Ja, ända hit där jag sitter på huk i mitt mörka hål och väntar.

Dem vet inte att jag tittar, att jag iakttar, betraktar.

Dem vet inte.

Men en efter en ska jag sluka dem med hull och hår.

Belliti bum belliti bam.

Fruktan och skam.

Hon där blir först på fall.

Hon ska stilla min törst.

Nu hör jag hennes fötter bryta kvistar och snår.

Snart är hon framme, jihu vad bra jag mår.