Tårarna rinner ner som så många gånger förr
Jag blir påmind om händelser o stänger snabbt min dörr

Sorgen behöver ingen nyckel den finner alltid sin väg in
Sätter ett stopp i halsen min

Blir arg varje gång jag inte längre orkar hålla de inne
Får svårt att andas och försöker stänga av mitt minne

Blir förvånad över hur länge jag kan gråta
Som om dessa kinder föralltid skall vara våta

Saltet fräter tills de blir röda
Känner allt men känslorna landar tillslut döda

Sen börjar allt om
Som i ett kretslopp
Utan slut
Jag vet att det går över,
Precis som förut

Blir ändå alltid lika rädd
Aldrig beredd
Stänger min dörr
Aldrig modig nog

Sorgen finner alltid sin väg in
Kände precis hur jag gav upp och sorgset log