förunderligt är att se
hur allt detta bäddas in i vitt
hur träden bär vita mantlar
uppleva
hur ljud bäddas in
i strålande slöjor
i djupt violett andning

så klarnar stigarna lagda av natt
så klarnar sinnen ur egenmoln

vid ett bord
sitter en kvinna viker servetter
solfjäder
båt
segla mig till

till landet vari solfjädrar är fjädersolar
där folken övar var rörelse
in i helgelse
välsignande rörelser
välsignade av heligord

ljusstämda städer
städer är inte städer
stad, städet
står stadigt i bergssmedjan
intill cirkeln av stenar
en gryta med glödande hetta

träden hörde
smeden, bergssmeden
nynna ljustoner i nattens mörker
nog vet bergssmeden att
mörker inte är enkom mörker

dock hörde bergssmeden
så ofta genom väggar
så ofta suckar täcka detta mörker
kan ske var det därför det
 tändes stickande ljus
överallt
tystnaden blev fylld med
bakgrundstablåer

träden gav smeden
bergssmeden
egentligen elden bränsle
så blev dessa glödande kol hetta

en vind passade glöden
blåste mjukt
smeden, bergssmeden
värmde järnet
det järn bergsdjupa skänkte
pudrat med
förenat med stjärnådrors järn

järnet glödde
städet väntade med sprittande iver
hammaren likaså
smeden, bergssmeden
greppade om med tång
tången är en tång
dock inte havstång

med hammare
med tång
smidde smeden
bergssmeden ljuskronan
till kvinnan vilken upplyser folken
om det mörkret verkligen är
jag håller din rädsla i hand
varsamt smeker jag din panna lugn
hon vandrar med ljus i kronan

de ljus bergssmedens maka
tillsamman med bergsbarnen stöpte
stöp
stupa
stupade
inte stöp vi
vi stöpte ljus
vandrade med sånger
till ljusgrytan

hon är vacker att skåda
skogsbruden
där hon vandrar med stjärnor i följe
myrten blommar i hennes spår

de nalkas
slädarna

gnistor virvlar
manar böljar

facklor
följer stig

de nalkas
folken med vinterandning