Jag har så lätt för att förlåta. Gör du mig något fel, då blir jag fundersam, funderar på vad hände där? Jag har gjort så många dumheter i mitt liv, men aldrig gjort något elakt. Det är skillnaden på mig och en del. 

Mitt minne är inte alltid det bästa. Men den som behandlat mig fel, de glömmer jag aldrig. Men ler jag? Japp det gör jag. Jag själv krymper inte, jag står stark och fortsätter att gå rak i ryggen.

De som har funnits där för mig, de glömmer jag aldrig. De som gett mig mat när magen har kurrat. Den som har klätt mig i bomull när kylan trängde på, de glömmer jag aldrig.

Pengar är bra att ha, men ger aldrig dig någonsin den kärlek och värme från våra medmänniskor som ser vad du går igenom.

Jag dömer dig inte. Varken om du kommer med guld eller om du kommer till mig utan skor. För mig är alla likas värde betydelsefullt.

Nu vet jag att jag kommer att kunna hjälpa någon tillbaka till livet och jag väljer att göra det. Jag vet hur känslan av utanförskap är, när alla tror att allt är ok och du kämpar för att få vardagen att gå ihop. 

De jag trodde skulle finnas där, de försvann. De jag trodde var olika mig, det var de som fanns där och hjälpte mig när jag verkligen behövde det.

Nu ska jag ge tillbaka, på riktigt. Det bad ni mig aldrig om, men det är det som är äkta. Ni hjälpte och krävde aldrig något tillbaka. Ni är de äkta, de riktiga vännerna och jag är er för alltid tacksam.