Min självkänsla faller i takt till löven & jag återfinner mig i gamla vanor som en gång rann längst den smälta isen.
Det är mörkt & jag hinner aldrig vakna förrän solen har gått ned.
Min dygnsrytm vänder om, min energi är en spegelbild av minus celsius.
Ångesten stiger som en snödriva byggs upp.
Min själ är bunden till min moder, natur. Jag vissnar när du gör, därur.