Leta din närvaros kritiska blick
När du hör din domnade empati vet du att smittad ro är fängslat medberoende

Så låter du det gå en dag innan du vet att din skarpa soppa lagt ut bron för de vilsna klagoropens tystnad
men kom ihåg när du söker tröst att jag inte heller vill leva så

Minns att dina senaste tillrop uttryckte att du gärna skulle ge tiden öron
Ditt ego dansar själv då du glömde var vi var

I natt stannar jag upp och accepterar de ensamma steg som trevar under mörkblått eller svart
för vad jag än gör så kommer du och de andra aldrig nånsin upptäcka att jag också var där