Jag tänker ibland på hur det kunde/sett ut om allt bara fick börja/om och se om det skulle/förändra/nått/.
Jag kanske inte vore bunden/till dom dörrar/som nu huller/om buller/som jag egentligen bara skulle/spränga/bort/eller, iallafall stänga/ dock/.
Om jag bara hade modet/att försöka/förändra/nått/istället för att ta rodret/till att möta/det skämda/som va otroget/till dom få jag har dom enda/som vill mig gott/ dock,/kommer dom till slut/ också tröttna/och bara vända/bort,/förståss.
Ett liv så sjukt/med en tidig/debut/av mötta skott/av dåligt skötta/som aldrig stått/smidigt/utan olidligt/men tåligt/detta bestörta/som jag tvingas brösta/hårtt,/roligt va, mm jag tänker på mitt första/ brott/.
Tårar/och den smärta/som jag har gett/som en dålig gåva/till mina bästa/och sårat/dom fett/det är svårast detta/,allt dom har sett/i åratal trots att jag lovat/bättra/mig tyvär, ja för då kunde jag sova lättast/.
Snart är jag trettio år/och redan förstörd/ av en mäktig svår/medans den glöd/blev en tatuerad/tår/och sen ett ärr som statuerat/står/för hanterad/död/ fattar du, jag är ju rent imponerat/störd/.
Skuld och skam i ord...