Grå december, mellandag
Det regnar grått
och hur grå kan en dag vara egentligen
Den sura marken
Träden som hukar inför januari
i väntan
Allting i viloläge - tyst
(inte ens en skata skrattar här)

En bur av glas och stål
skär genom skogen
mot de norra förorterna
Här är färre passagerare idag
Alla får fönsterplats
Farkosten rullar på skenor av stål
men förefaller sväva fram
genom ett ingenmansland
På väg, var någonstans?
Ett mötande ljus där framme,
sen in i det mörka gapet, där
tunneln sväljer oss

Hållplatsen i underjorden
Hit når aldrig dagens ljus
Kylan sipprar ur skrevor och
bergets andedräkt äter sig in
-obevekligt
(En dag ska berget fylla sina
såriga hålor och allt vad
människor skapat ska vara glömt)

Rulltrappan gnistrar i stål och blått
Träpanel i taket och
konstverk täcker väggarna,
som vore detta en
bättre bemedlad del av staden;
en ironi; det här är en plats
där bara den som inte kan välja bor
En satellit, slungad ut
från mittpunkten,
med kraft.
För betryggande avstånd.

Rulltrappan leder upp mot ljuset
På torget leker glada barn

De har ännu inte förstått
att de bor i fel del av vår stad