Epilog
Djupt i mitt inre
du räddade mig
hur ska jag nu klara mig
utan dig
För dig är jag en av alla hjälpsökande
för mig är du allt
du tog fram det bra
och föste undan mycket kallt
Ett tag jag ropade för lite
bland annat så van att anpassa mig
Sedan jag till och med ropade för mycket
när jag blev tryggare med dig
Jag har ibland varit arg
på terapin
men helhetsintrycket är
mycket fin
jag nu har saknadens färg
i mig
men det sägs ju vara så
som sommarens förgätmigej
som när våren kommer
minns sommaren
med solens näring
som för längesen
du finns inom mig
i mitt innersta jag
det blir nog mindre
för var dag
ja det sägs ju
bli mindre
enligt googels
värld
med saknadens färg
jag ger mig
ut på min
färd
men när jag nästa gång
ger mig ut från din trygga hamn
vill jag inte
att du nämner
ordet vingar
för hos mig
det minnen
klingar
vi på olika platser vara
i livets älv
och jag ska inte heller glömma
att jag en stor del av jobbet
gjort själv
Jag kommer alltid minnas dig
med min själ
nu du fortsätta hjälpa andra
som behöver dina verktyg
mer än väl