jag är full av mig och mitt

du är ännu fullare av dig och ditt

ändå borde vi kunna mötas

på halva vägen

dela varandras bördor

inte att den ena bombarderar

med sig och sitt

utan att lyssna och ta del

av mig och mitt

det är så vänskap dräneras

när min tyngd  blir tyngre

och jag ska bära också din

då räcker jag inte till

jag drunknar liksom inifrån

och vi kan inte mötas på lika villkor

så jag vänder mig sakta bort

svarar inte på din svada mer

vänskap är en planta

som inte kan växa i en öken

torkan breder ut sig mellan oss

och tystnaden tar sin naturliga plats

jag välkomnar den