Vid havet så nära kanten vi satt och jag för första gången fick höra ditt förtrollade skratt. Mm..

Svanen kom förbi i all sin prakt och jag började känna att nu ja nu är vi i takt och inget skulle bli som sakt.

Doften av din varma parfym var lika klar som solen glittrade i vattnet när det kom rinnande och kittlande över våra nakna fötter.

Nu ja nu lever vi upp och en känsla att få pausa i tid och rum finner sig då jag sakta vidrör din mun för en stund,

ja nu känner jag att cirkeln är sluten och rund som i en vacker ljuvligt lund när solen sakta sänker sig i ett lugn.

Så låt oss sitta vid havet en stund.

//Pierre