Utsträckt alldeles gudomligt rart och fläckfritt rider dom
stolta på våra axlar och ler och förnekar mer

På marken hör man skriken dundra längs rännstenen
Som ett stoft lämnar dom oss kvar att fundera

Vi vet mera och tänker kasta loss för
Vi orkar inte mer ,ni är inte som oss

Ty vi har inte mycket att säga i deras rike
men ropen har inte tystnat och fåglarna kvittrar om
mer , ja mycket mer...

Ja mycket mer innan alla ser
medans riket förnekar mer

Tills alla ser och ni inte kan förneka mer

//Pierre