Vi möttes första gången en varm sommardag.
Det pirrade i kroppen, du tog min hand i din.
Vi gick en långpromenad igenom hela stan.
Hamnen vart vår slutdestination.
Vi hittade en plats bara för oss.
Pratade om framtidsdrömmar och annat smått trivialt.
När dagen led mot sitt slut följde jag dig hem.
Vi delade en kyss i din trappuppgång.
Jag förstod då att jag hade blivit kär.


Vintern kom med kyla och snö.
Vårt barn du bar på, var det tvunget att dö?
Det tog hårt på oss båda.
Du grät hela natten i min famn.
Jag stängde in mina känslor.
Ville inte att du skulle se min sorg.
Jag ångrar nu beslutet jag tog.
För jag tror att det var anledningen som ledde till vårt slut.
Så nu sitter jag ensam i misär och bara önskar att du vore här.