svider själen, gråter hjärta

kroppens hårda smärta

intet finnes mer

blott tomhet jag ser

sorgen över mig sköljer

ingenting jag längre döljer

morgondagen oviss är

jag mist den jag har kär

nu jag har bestämt 

det är inget skämt

att sluta sörja 

och att börja

varje dag med ett leende

för alla de seende

gå med ryggen rak

inte längre vara spak

livets krokiga väg är svår 

så många mörka år

men nu det ljusnar i horisonten 

jag tror jag gör som kameleonten

skiftar färg efter omgivning skön

jag blir både gul,röd,blå och grön

i poesin jag smyger omkring 

och låtsas som ingenting