stönkörer
det blir så banalt
meningsskiljaktigheter och
förklaringar
vad är ord när det mesta sägs bättre
i rörelser
jag talar längtan
min hud brinner
begär och begär och begär
allt i en lustfylld feberdimma
det var dagar långa som evigheter
sen sist
när du kupar dina hand över mitt bröst
när våra kroppar spänns, samtidigt
när stön lägger stämmor med varandra
och världen är ett glittrigt töcken
under lager och lager av endorfinrusher
vad spelar det för roll vad vi skrek på varandra förut
mina knän parkerar
i tomrummet bakom dina
knäskålar
efteråt
du ska upp till skolan
men jag ser fram emot att dricka kaffe imorgon innan vi försvinner in i våra egna liv igen