Sitter ensam vid ett avlägset bord.
Ingen hör mina tårar
ingen ser min smärta.
Alla skrattar vid sina egna bord.

Jag kanske ler igen.
Jag kanske ser en möjlig väg till förbättring.
Jag kanske bara ser problem
det kanske är för att de är enklast att fokusera på.

Du kanske skrattar högt med någon annan.
Du lämnar ekon som drar sig lätt mot mig.
Jag drar efter tunga suckar
de håller på att kväva mig.