Jag red på min svartardenner
i korståg mot form och fä
på fälten där rödperenner
föll nedan sin stam på knä.
Jag red mot förgätmigejer
och förrän jag vissnar ihjäl
vill jag trampa små lustlakejer
till mustminnesmarkens träl.

Det är lustigt att lida och leva
förutan en högre makt
och lustfullt för lidelsen skreva
när allt som är kvar är prakt.
Den är konstig, en mänskoskara
utvecklad till väckelsens best
och konstigt att bara vara
en herrelös herre till häst.

Men jag red fältens förgätmigejer
till föga uppmärksamhet
och led veners vita fejder
när öga är rödmagnet.
Jag föll för en annan skönhet
än den som är tidens gäst
men föll över krigarkrönet
som endast en annan best,
ur högsadelns adelsrader
till förgätmigejers vader.