Håll din ångest stången,
håll din hjärtslagsgång,
du är av nerver fången
i krampers kedja trång,
så skakar skräck i bojan
som stjäl det liv du levt
sen andas paranoian
och ögon rullar skevt,
inunder rynkor våta
du stryker strimmors torg
och hjärnans värn vill gråta
men kan ej känna sorg,
dess dimförstörda minne
blott ältar sin attack
som äter frätjord inne
i myrtraktens magstack.

Du väljer öde gränder
att hinna hem från folk
för andras ögon vänder
i sår sin sinnesdolk,
de åtalar och dömer
din svaghets livspanik
och tysta tungor tömmer
sitt hathallucinskrik,
du stegar Stockholm naken
i stenoverklighet -
ej varandes, dock vaken
på ödets dödsplanet
som straffat år att fara
i cellers häktescell
men inte kan förklara
din dom irrationell.
Du löper dock ditt gatlopp
i hammarhjärtats hatkropp.