Jag minns nästintill varje detalj i händelseförloppet, men gärningsmannen och vittnena menar på att det är ren inbillning. De menar på att min historia, min skildring är ren hittepå, och som skäl och grund för detta hänvisar de till att de är många fler än mig, och därför säger de att min version är osann, och de hävdar att deras version är den sanna.

Ord mot ord - jag vet. Men jag har inte drömt detta. Jag inbillar mig inte de minnesbilder som poppar upp. Jag ljuger inte om de känslor som jag beskriver, och ännu känner inom mig. Jag vilseleder inte betraktare av min text med ord som skildrar en verklighet, som JAG har upplevt. Det är MIN upplevelse. MINA känslor. MINA minnesbilder och MIN version. Detta HAR HÄNT! Oavsett vad gärningsmannen och hans vittnen påstår. Och även om åklagaren la ner min anmälan, så HAR de facto denna händelse hänt! Jag har INTE drömt!

Det går en friad kvinnomisshandlare där ute bland er. Han är friad pga att de vittnen som fanns där och då, var hans vänner. Inte mina. Han hade tur. Jag hade otur, som vanligt.

VEM tror på en ensam kvinnas ord?
Bild tecknad av mig.