Du tryckte på mina knappar

du förde mig till stupet
du fick  mig att hoppa
du såg mig falla
du såg min förvånade min

men din mun var stel
och dina ögon kalla

jag ropade varför
men då kastade du stenar
efter mig

när jag landade bröts jag
i tusen bitar men
allt jag såg var blommorna
och gräset och barnen när
dom lekte i sandhögen i skuggan
av dom yviga lönnarna

och dina ögon
som log mot mig

då när kärlek var nåt vackert
som vi gav till varandra


och medan blodet färgade
marken röd där jag låg

blev jag lugn och stenarna
kändes inte längre




och jag såg att solen sken



när du gick din väg


 

P.G 20180202