”Tro Hopp och Smärta”

Verklig kärlek är smärta, verklig smärta är kärlek.
Jag hade rätt, smärtan som fanns är förlorad i tid,
men minnet av smärtan gör ännu ont.

Den egna smärtan uttryckt i skrift lindrar mina sår.
Såren är läkta, och med tidens hjälp blivit bleka,
bleka som den tid som var.

Kanske är det tårarna som läker,
tårar som härdar när tiden inte kan.

Upprörd av att tiden ej läker går jag ut -
ut för att känna att vinden skingrar mina tankar.
Är det vinden som lindrar ?