Jag vandrar i mörker och över berg utan slut, en ensam stjärna lyser mellan skyarna.
Och jag vet att vägen är rätt,
stadens ljus och ljug lämnar mig oberörd.
Vinden är viktigare i nuet, staden försvinner men vinden finns alltid där.,
Ibland som en vän och ibland som den fiende.
Folken förenas i en sång, gitarrens strängar brister men trummorna hörs till nästa hållplats.