Han tror han är gårdens konung
svansar runt med sina vassa klor
inbäddade i sina breda tassar

Ser vildheten i leken
lurar i busiga ögon
vinklas fram
i attackens linda
där leken blir allvar
där döden lurar
för oskulden
med sina glänsande
vackra vingar

Döden lurar
i mitt sötaste fluff
två själar
vild
vacker
som delar min svansande fnuffs.