Utan att låta mig själv känna efter för mycket såg min dagbok i höstas snarare ut som en meritlista än något sorts nedskrivande av mitt innersta väsen.
* Testade kokain
* Hade en trekant med två främmande män
* Gjorde det passiva valet att låta mig själv falla 3 våningar från balkongen
Likgiltiga försök att försätta mig själv i olika faror, för att bevisa det jag redan vet - jag är nog odödlig.
Likgiltiga eller ej, när jag klippte av mitt hår med en kökssax efter en fem dagars fylla bestämde mina föräldrar att det var nog och packade in mig i bilen till psyk.
Otaliga stickningar med nålar för att få ut fina provrör med mitt svarta blod. Tuber som sen visade starka tecken på missbruk. Cdt-värden och andra termer jag inte kände till sen innan, men det är ju alltid skönt att få saker nedskrivna i text. "Du är alkoholist" och så var det med det.
Men man kan tydligen ligga och kallsvettas sig igenom en avtändning (eller som jag kallar det, en vanlig bakfylla) på en brits utan att dö.
Man kan tydligen resa sig som fågel Fenix ur sina egna spyor, och få gå ut genom de låsta dörrarna fyra dygn senare, som en ny människa.
Man kan sluta dricka, man kan sluta knulla runt, man kan sluta skada sig och man kan nästan sluta känna.
Att inte dricka är en passiv handling, precis som att det är en passiv handling att inte raka sig under armarna.

Det är tur att jag är deprimerad, det gör verkligen underverk för min lever och mina politiska ställningstaganden.