Jag känner en pojke som skulle döda för att få ett spel.
För han vet inte att det är fel.
Numera är han förevigt såld.
Vid datorns skärm, blod, krig och våld.

Jag slog huvudet i en trottoar.
Blodet sprutade lika mycket som ett fyllt badkar.
Och det rann ner i vinterns vita skar.
Det skar sig för mig.

Han har en tjej men hon är ful.
jag sa att han var magisk,
numera allt är tragiskt.
För ingeting är längre kul.

Jag vet en tjej som gråter när klockan slagit tolv.
Hon har punkterat sina ögon och har kinden mot sitt kalla golv.
Hon har punkterat sina ögon, likt den flod hon gråtit ikväll.
Hon sörjer sin oskuld i ensamhet och för att hon alltid måste klara sig själv.

Jag lade mig platt på en iskall gata och sa: här skulle ingen se mig.
Men någon skrattade åt mig och skrek: Du har bara dig själv att skylla på, om du inget hade gjort eller sagt hade det aldrig blivit så.

Jag har oturen att behöva känna en sån som du ändå var.
Och jag har oturen att lyssna på sånt som speglar tillbaks och håller dig kvar.
Sånt som betydde \"vår låt\"
Kom inte tillbaks, säg aldrig förlåt.
lura mig aldrig igen.