En man på sin cykel
Han sitter på sadeln
En man så förnäm
Han hör ju till adeln

Med sin gråa
Välansade mustasch
Cyklar han fram
Genom brokigt buskage

Han kommer hem
Bara för att finna
Sin fru i sängen
Med en annan kvinna

“Va fan gör du”
Skriker han ut
Kvinnorna släpper
Förfärade tjut

Mannen blev skild
Hon tog hälften hans pengar
Nu sover hon runt
i andra folks sängar

Mannen är ledsen
Han bara gråter
Lyssna nu
Hur förfärligt det låter

Hälften försvann
med hans fru
Att tala om detta
Är en aning tabu

Men det var inte pengarna
Som honom harma
Det var känslan hon gett
Allt det varma

Han sitter där ensam
I sitt stora slott
Sitter där
Med mustaschen så grått

För diktens visdom
Är när livet är slut
Tänker du
Ja njöt absolut

För mannen
Han lärde sig älska igen
Hittade kärlek
Han hette Sven

För i dikten vi lär oss
Att det är sant
Att män inte alltid älskar
Nån gammal tant