Mitt skrik ekar lika tomt
som häxorna som sjunker

att förstå när sista rosen redan vissnat

Om du bara visste hur skev din värld är
Min värld är ännu skevare och stormen sliter i lugnets virvlar

Ty mitt enda lugn är ett kaos av viljor
Vill du då se mitt kaos när lugnet flytt som sliter världar i stycken
Ingen kan se dessa världar för de bor alla innanför mina murar

En dag kanske lugnet förlorar sitt ansikte
brinner upp i de inre världarnas solapokalyps
sliter de någon i stycken eller bor den blinde bara inom mig

Kanske dör allt stilla i sömnen
Endast en suck av sorgsna lustars sista glöd
sipprar stilla över orörda läppar