själens bön
ett rop ut i det ohörda

vissa kan höra
men de flesta inte

solens strålar
och vindens brus

livet under det hörbara
där ljudet och intrycken tycks så mycket starkare

vad vill vi se
vad vill jag se

om jag lyssnar
vad är det då jag hör

mitt hjärtas röst
finns det ett mönster att följa
en färgskala att välja

hur vill jag välja att se
på mitt liv
min själs färgskala

att sätta på sig glasögon
så att jag kan se
de som har min själs färger

varje dag
jag lever
vilket fokus
vilken färgskala vill jag se

hopp
hopplöshetens

marken är frusen
blommor pressar sig upp
trots sin skörhet

att se mitt eget ljus
hjärtats strålglans

tillåter mig att vara skör
så att mitt hjärta för sitt hela utrymme

dansar i min egen musik
månens glans
havets brus
solen min moder
stjärnhimlen omfamnar

var morgon
jag föds på nytt