*Det ringer på porttelefonen*

- Hallå? Svarar jag

*hör muttrande och svordomar*

- Jävla skitport! Kungen! Släpp in mig!

*öppnar porten skrattande*

Jag vet ingen som tycker så illa om teknik som Kungen. Men teknik verkar inte gilla honom heller, så var det bra med den saken.

Han ramlar in i hallen och sparkar av sig skorna.

- Tjennaa! Läget? Hojtar han
- Jag lever! Hojtar jag tillbaka. Kaffe?
- You know it!

Jag börjar fixa kaffe. Han tar fram koppar och rotar på godishyllan efter kakor. Han vet vart allt finns. Sen sätter han sig och börjar pilla på min mobil. Kungen har en egen spellista på min Spotify. Den heter "Bara om jag känner för det".

Musiken går igång.

"Holla we dem boyz"

Han transformeras till en superstar. Han kan texten och står och vevar och flaxar i mitt kök.

Getto som fan!

Jag tittar på och skrattar. Inte åt honom. Med honom. Kungen är glad i mitt kök.

Kaffet är klart. Jag vet hur han vill ha det. Vi sätter oss vid spisen. Surrar och röker under fläkten.

- Hänt nåt nytt? Frågar jag
- Om du bara visste, säger han

Han berättar. Inte smart gjort. Ganska korkat faktiskt. Det vet han. Kungen sneglar på mig. Jag behöver inte säga nåt. Jag bara tittar på honom över kanten på glasögonen. Höjer ett ögonbryn.

- Åh! Jag veeet! Ylar han och gömmer sig i armvecket eller kepsen
- Det är ju bra att du vet att du är korkad, skrattar jag
- Vore ju kul att komma på det innan nångång, muttrar han

Kungen har adhd. Rätt grov. Konsekvenstänkande och impulsivitet går inte ihop. Inte hos Kungen i alla fall.
Vi svamlar bort några timmar. Sjunger. Pratar. Skäms. Skrattar.

Han uppträder en gång till innan han går.

- Tack för showen, säger jag
- Tack själv, skrattar han. Och för kaffet.

Det är mer än vanligt kaffe. Det vet vi båda två.

*kram*

- Vi hörs av, säger Kungen
- Any time, svarar jag

Jag undrar om den andra kungen nånsin är en superstar i sitt kök?

Bara för att han känner för det

Getto som fan!