Glaset glittrar ännu
plockar upp bit för bit
Kommer aldrig hitta alla

Värme nog för att få sanden villig
blåste jag min oskuld till liv
i glasets färgranna
glans och lyster
Att det var skört
stod redan skrivet
i pergament
så torrt och brustet

som de första trevande
när älskog var något av ett hopp
ut
okänt
vilset

Men oskuld hur skör den än var
tog emot och dämpade
när stormen
till slut blåst över

Sanddjävlarna skulle dansa fler gånger
fast livets djävulska ignorans
skulle ge för att ta
med samma ointresse likt orkanen
vars väsen leker med liv och död

helt utan att bry sig om en nattsvart himmel
där stjärnorna stilla lyser med svarta ljus
som omärkt leder en hopplös
till floden för att dricka
av det livlösa
som lever med släckta drömmar
på andra sidan

Färjekarlen ler sitt kalla leende
välkomnar utan glädje
till ditt eget slocknade nattläger

Han viskar med kyla
-Se dig
-Se vad du var
-Se vad du är
-Se vad du blir

Du ser mörker
Du ser kyla
Sådan köld att allt fryser
Allt splittras vid minsta rörlse
Allt utplånas

Vem sa du att du var?