Jag hoppas Du förstår att Du skall dö,
jag hoppas Du förstår, fast skallen skändas
att livets vår blir bäst i Dig likt snö,
att tårars sår är gårdagsspår som ändas.

Att närd att vara värd kan världen vändas
till mannens kärlekshärd som mördarmö
och bränd i brodersbrand en sanning sändas
dit Du förstår, fast blå i blodets sjö.

Jag karvar känslokall en kvinnkulör
hos systern sydd till dyster ensamrött
i färgen född för kärlek blå som dött.

Och biologiskt sågas tågens mör
till halva djur, som sett en bättre hälft
hos mördarmön, ett mord på mannen självt.