Jag låg och såg i töcknet taket spinna
att sänkas täckt i flyktbefläckad blick
som vändes ändförlöst, min sinnprästinna
blev bäddens sida, sedd i blott en nick.

Jag låg och såg i vågor taket rinna
mot hjärtats stängda stygn och leverstick,
och nickets nyck hos lyckans drycksgudinna
som sänkte bägarns väg och sade "drick."

Jag drack av griftegräsets dagg och floder,
jag drack av jubelmån och silverstrån
och allt blev dag, i sinnprästinnans son.

Vi åt av gårdagssalars modklenoder
i minnets mitt, där mött min mörka moder
tog töckentörstens vägar härifrån.