Livet i Rumänien var för henne mycket svårt.
Med andra ord kanske det var mycket hårt.

Med sista besparingarna satte sig hon på bussen.
Och tog sitt pick och pack genom flyktingslussen.

På den svenska stadens gator hamnade hon.
Men kände sig mest betraktad som fattighjon.

I åtta timmar per dag.
Kände hon livets bakslag.

Givmilda människor lämnade en tjuga.
Och i dessa stunder blev det till att buga.

Efter fem månader blev det till att åka hem.
Men det kändes som att hon fortfarande var i kläm.