Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ondskan

Så skar vinden upp hennes ansikte,
igen,
och tårar av blod strömmade i ränder ned för hennes kinder.
Ondskan.
Hon undrade konstant om den gula värken mitt mellan hennes lungor,
och det kunde vara den som var ondskan,
och om ondskan drog henne framåt.
Rött, och guld, och svart,
och hennes ansikte suddades ut i lågor,
varma, smekande lågor.

Hat kan brinna om du låter det.
En dag vaknar du kanske,
med violinmusiken som torterar dig,
tvingar dig ned på knä,
förstör dig,
och undrar hur du hamnade just där.

Då ska jag välkomna dig hem.




Fri vers (Prosapoesi) av LexFirefly
Läst 318 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-03-15 23:59



Bookmark and Share


    Eether VIP
Du blir ju bara bättre och bättre... Jag har läst två av dina alster nu men asså woow. Så sjukt bra.

Flowet, beskrivningarna du kör med. innebörden. Hur du använder exakt precis dem orden du behöver och inget ner.

Wow. Ge ut egen bok Du måste. Haha
2021-12-25
  > Nästa text
< Föregående

LexFirefly
LexFirefly